Det är lite skillnad på att vara hemma från jobbet innan och efter barn:

Då låg man i soffan hela dagen, under en filt, och såg på film. Möjligtvis att man reste sig för att hämta glass eller en påse bullar att äta till lunch.

Nu står man med termobyxor och dunjacka i lekparken och gungar barn mellan snortorkningarna. Till lunch äter man något enligt tallriksmodellen (nästan).

Då tyckte man synd om sig själv.

Nu har man inte tid med det, för man tycker så synd om dom sjuka små barnen som inte förstår varför det gör ont i halsen/rinner snor/allt är allmänt jobbigt så man bara skriker..