Ny start. Omstart. Refresh.
http://burklesk.wordpress.com/
För att kunna tillfredsställa era behov av att följa min ytterst intressanta vardag byter jag nu till en bloggportal som jag kan blogga från min nya häftiga mobil.
Enjoy!
Ditt glamorösa hopp om lyckovärld i skymningen blev en bitter vandring hem i singular
Kära fans.
Ursäkta min frånvaro och min brist på bloggande! Jag skäms!
Men nu ska jag berätta om min fredag.
Jag kom hem från skolan med jordens huvudvärk men gjorde allt i min makt för att komma i partymode.
Till slut tog vi till det tunga artilleriet och drog fram shot-spelet.
Sophie och Rebecca på g.
Vi kom igång till slut. Med 10-bussen for vi till karlstad och fortsatte partyt på bussen såklart, tog en promenad till nöjes och härjade där en stund tills tröttheten tog över och vi åkte hem igen. Då satte huvudvärken in igen, såklart.
Imorse var det däremot ljuvligt skönt att sova kan jag lova.
Ett förvirrat samtal senare blev det en lunch på Orion med Freefrooo.
Ikväll kör vi nog på Bells. Är det helg så är det.
Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker som ingen förut fått beträda.
Idag kom det två paket till Julia.
Så hon har varit lite upptagen med att försöka lista ut hur man egentligen gör....
Idag har vi geriatrik, det är inte så roli...
Idag har vi geriatrik, det är inte så roligt, men alla tycker så synd om föreläsaren så vi stannar en stund till. Men då måste vi få unna oss. Så Beatrice köpte en minidammsugare och en minidelicatoboll och jag köpte en supervaniljbulle.
Snälla nån, gör så det blir vår!
Ta mig tillbaka!
Kom, allt är förlåtet, dom snackar bara strunt.
Tell me, will you hold me?
When lost, will you find me?
Seems that the world's got a role for me.
I'm so confused, will you show to me you'll be there for me and care enough to bear me?
In our darkest hour, in my deepest despair.
Will you still care? Will you be there?
In my trials, and my tribulations.
Through our doubts and frustrations.
Trough my fear and my confessions.
In my anguish and my pain.
Trough my joy and my sorrow, in the promise of another tomorrow.
I'll never let you part, for you're always in my heart.
Softly you say to me "I will be there".
Jag älskar dig mamma.
Det var fel som du sa, det är sant som du hört
Skola till kl. 15 med akutmedicin, jag är inte särskilt sugen på att jobba på akut just nu kan jag säga...
Efter det barnvakt med mor och Leif till tre små vildingar, nu är jag en trött tjej som ska titta på Idol och ensam mamma söker och ägna mig åt mitt nya halsduks-projekt.
Var duktig och lämnade in mina favoritskor-4alltimes till skomakaren idag också, han lovade att rädda dom till fredag så jag kan ha dom på Välkomsfesten.
När dom var sprillans nya...
Imorgon är det dags för ännu en heldag med Akutmedicin.
Hörs då.
Att klia tills det blöder
Helgen har verkligen varit den bästa på länge, en alldeles perfekt lagom och jättemysig helg. Igår gjorde vi inte allt för mycket för världen, låg inne hela dagen och åt, bakade, tittade på film och bara hade det bra. När rastlösheten kickade in vid 11 gick vi bort till Sophie en stund och umgicks med en flaska vin. Sen hem och somnade som små barn. Idag har jag däremot städat så det står härliga till, men det är ju iof eftersom jag planerat att vara lite duktig och plugga i helgen, men det får jag ta en annan gång. Nu ska det lagas Korvstroganoff och tittas på hjälp.
Innan mörkret faller vill jag reda ut några saker, inga rätt och inga fel, vill jag öppna för en vapenvila, du har din och jag har min del.
Innan mörkret faller ska jag lämna några varma rader, ska jag vara din starka vän, ska jag visa några bättre sidor och lova dig nånting igen.
Innan morgonen kommer ska jag lita mer på min kraft, ska jag hämta nånting jag förlorat, en vilja som jag faktiskt haft.
Jag har förlorat dagar och ett hopplöst år, jag har trampat upp stigar där gränserna går.
Och innan morgonen kommer vill jag blöda några droppar mot stenen,
det är tid för några tårar än, och göra klart för min norra stjärna att jag aldrig ska ner igen.
Mina ögon för blöta för att göra epilogen rättvis,
jag orkar inga flera ord,
inga krafter för en vacker utgång.
Jag ångrar inga steg vid din sida, jag vattnar dina växter än.
Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
Dagarna går väldigt fort när man går i skolan mellan 8 och 17 varje dag. Okej, jag har inte varit där hela dagarna varje dag, men ändå. Vet inte om det är att jag äter kortison eller att jag bara är riktigt taggad på att lära mig allt jag borde kunna innan januari men föreläsningarna är riktigt roliga nu och jag koncentrerar mig nästan hela dagarna!
Och igår var det fredag, men jag hade ingen som helst fredagskänsla. Men det blev ändå några glas vin och väldigt mycket moments hos Sophie.
Ikväll vet jag inte alls vad som händer.
Håll mig hårt, för jag skakar av all denna...
Håll mig hårt, för jag skakar av all denna meningslöshet, jag förstår bara det som är vårt.
Nån går hem och nån går utan
Idag är en sån där dag när ingenting går bra.
Började med att bli lite sen iväg till skolan, men hann dock i tid med adrenalinet lite förhöjt, skyndade mig i trappan och ramlade (men måste ändå säga att det är förvånansvärt bra gjort att ramla första gången på 3 år, tänker varje gång jag går i någon trappa i skolan att jag kommer ramla, och som tur var tror jag ingen såg mig eftersom vi var i en av de mer öde delarna av skolan idag).
So I drop to my knee, see my little knee?
Sen hade vi en bra dag med föreläsning om cancer, Sara hade inte heller en lyckad dag och lyckades spilla ut sitt kaffe, men det ordnade sig också sen. När vi hade slutat hade jag en timme på mig att ta mig hem, förbi mor och slänga i mig några pannkakor och sen vara hos barnmorskan för spiral-insättning. Hade självklart ingen bensin kvar heller så fick skynda mig in till stan och tanka först (bilkö - självklart). Men ändå, 5 över 1 var jag hos barnmorskan, kvart över var jag klar och ja det gjorde ont.
Dock en vändning på dagen när jag kom hem - ett tilbud om jobb på Akershus sjukhus som tilkallingshjelp. Hur jag gör med det får vi väl se, aldrig fel med lite extra pengar.
Nu ska jag snart ut till skärgårn på barnkalas.
Om du lämnade mig nu
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny, jag har rätt mycket med mig själv, precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu.
Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten.
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten.
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu.
Jag ska lyssna och förstå
Här sitter jag och myspyser i Ölme med en kopp kaffe och nyduschat hår som luktar sådär frisör-gott av min inpackning. Nu ska jag myspysa med en föreläsning om demens på internet, sen ska jag mysa ner mig i sängen och sova ända till morgondagen då ännu en mysig dag på universitetet väntar, och efter det ett mysigt 1årskalas.
När lilla Berga blev för trångt
Minns du när vi sprang varje kväll, vi ville ge oss ut på rövarsträck och härja.
Och nu leker vi väl samma lek på krogar och hotell.
Men skulle säkert vara likadant i Berga, för det är samma vilsna värld och samma skog.
Man kliver fel och går för långt, och jag är vilsen nu i samma snår som då, när lilla Berga blev för trångt.
Och nu sitter jag i skogen på en mossig gammal sten, och längtar hem och längtar bort till andra ställen.
Samma lilla tös på samma vinglande små ben på väg nånstans som går vilse framåt kvällen.
Och jag beundrar dom som alltid hittar hem och som aldrig går för långt.
Och jag kan avundas dom som inte tycker att lilla Berga känns för trångt.
