Imorse när jag knallade genom den djupa snön mot jobbet insåg jag efter halva vägen att det faktiskt var ljust ute!

Riktigt sliten efter en helg på jobbet med förskoleförkylning i kroppen. Barnen är äntligen friska och jag är förhoppningsvis över den värsta delen.

 

Tänk att dom är så lika, men ändå så olika.

En ritar med höger hand, den andra med vänster.

En uttalar gurka på värmländska: "gukka", den andra på skånska som sin mormor: "göjka".

En uttalar bebis på stockholmska "beebis" och den andra på sitt eget språk "biss".

En pott-tränar, den andra ropar efter blöja när det är dags.

En somnar lätt som sin far, en har svårt att slappna av som sin mor.

 

Och ikväll, när vi lagt oss ner för att sova, klev Elsa upp och gick bort till sin syster och gav henne en lång kram och puss och sa godnatt. Sen skulle hon ligga bredvid sin syster och kramas och somna.

Iof somnade Alma tillslut på sin pappa istället, men så mysigt att se deras kärlek.